Ska staten syssla med historieundervisning?

Det är en bra fråga tycker jag.

Nu har även Timbro ställt sig på sidan som säger nej.

En del av mig håller med Timbro och forskarna (där en del har tvivelaktiga åsikter och motiv) och en del håller emot. Samtidigt är min grundprincip att staten inte ska mata ut vilka åsikter vi ska ha. Det blir lätt otrevligt då och populism får gärna styra.

Det var nog ett misstag att skapa Levande Historia från början, man blir så matade med förintelseinformation ändå och ingen lär vara direkt omedveten om att den skett. Problemet blir just sen "om vad må vi inte berätta?". Hur lång tid ska vi gå tillbaka?
Korstågen? Brandbombningen av Dresden? Det stora språnget? Kolchoserna? Armenierna?

Vissa tas ju upp nu, men inte alla och det kommer alltid finnas någon kvar som känner sig bortglömd. Men samtidigt finns det en skrämmande inställning i Sverige. PM Nilsson skrev bra på Expressen förut "Om tonårsdottern kommer hem och säger att hon är kommunist får man hoppas att det går över. Om hon däremot säger att hon är nazist är katastrofen fullbordad.". Så är det i Sverige, kommunism ses som lite sött ungdomligt oförstånd medans nazism (båda är trots allt ganska lika, läs gärna Anne Appelbaums jämförelse i "Gulag") ses som något förförligt.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=760900

PM
http://www.expressen.se/ledare/1.970429/pm-nilsson-kommunismen-bemots-bast-med-politik