Jag ska nog känna mig träffad som en trikåklädd man som leker Tour de France mitt i stan även om jag inte leker Tour de France i stan utan bara klär mig i trikåer. Utanför stan är det däremot en annan sak, då brukar det gå undan. Men helt ärligt, vi är inte många, vi är inte ett problem, inte ens när vi trängs med bilar. Vi trängs inte med bilar för att det är kul utan för att det är säkrare för oss och vår omgivning. Cykelbanorna är helt livsfarliga, antingen kliver folk ut rakt framför dig, kör ut sin barnvagn som om den vore oförstörbar, slänger upp en bildörr eller så vinglar nån fram på cykel och smsar samtidigt som de knappt håller styrfart. Nej då väljer jag mycket hellre bilvägen, då slipper jag åtminstone köra över ditt barn när det hoppar ut i cykelbanan. Dessutom är ofta cykelbanorna näst intill livsfarligt dragna där du plötsligt ska korsa filer, bilar som inte ens tänker på att cyklar kan komma, parkerar mitt i cykelbanorna etc. Ta slussen som exempel. Extremt trångt, förvirrande, cyklar och gångtrafikanter överallt i samma nivå. Jag bara väntar på den dagen jag kör förbi en rejäl olycka där (och vad jag har hört hände det en för inte så länge sedan). Inte ens fixies utan broms är något större problem egentligen, de flesta som cyklar fixies kan åtminstone cykla rakt vilket de flesta andra inte kan. Visst de stannar inte lika fort som en cykel med skivbromsar där man nyper åt framhjulet, men det gör inte du på din damcykel med bara fotbroms heller.
Jag en stor anhängare av cykelkort. De allra flesta kan inte cykla över huvud taget, visst de kanske inte kör omkull men cykla, de kan de inte. Enda problemet är att över hälften av dagens cyklister inte längre skulle få cykla.
Nu innan någon vän av ordning börjar yla, nej jag cyklar inte mot enkelriktat, inte mot rött och släpper över folk där de har företräde.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3352005.svd