Först klagar ni på att pojkarna med ADHD får mer uppmärksamhet, sen vill ni bara hjälpa flickorna? Ni hade väckt mer medkänsla hos mig om ni brytt er om båda grupperna.
Men nu tänkte jag kommentera ert sjupunktsprogram.
1) Slarvmajorna kräver bara screening av flickor, varför inte pojkarna också? De har ju lika mycket ADHD som ni.
2) Alla ska ha en egen privat coach, trevligt. Gäller det också bara flickorna? Vore inte det trevligt för alla barn?
3) Återigen bara råd till Maja, Pelle behöver såklart inget stöd? Att Pelle är en kass pappa spelar inte heller så stor roll, nej mamma är viktigast.
4) Vi kan inte komma ihåg att skriva upp, nej, vi ska få en påminnelse. Gratis ska det vara. Ska ni inte begära en gratis telefon också?
6) Men inte ett ord om skyldigheter såklart? Nej, det kan vi inte hålla på med. Rättigheter ska det vara.
7) Tydliga regler, det är bra för alla. Men kan det inte vara så att ni har lite olika problem? Att ni inte är en stor homogen grupp? Att rätt många av er faktiskt kan försörja er och inte ens behöver stöd är inget problem. Eller vill ni ha livstidsförsörjning utan att passera gå bara ni fått en diagnos? Det tror iallafall inte jag skulle hjälpa er.
"Närsynta får glasögon", nej. Vi närsynta får KÖPA glasögon. För våra egna pengar. Pengar jag har tjänat ihop alldeles själv. Inte en enda gång har jag fått ett par. Eller jo, i lumpen fick jag ett par. Men de hade fel styrka och gjorde mest ont att ha på sig.
"Vår logga är en pöl med utspilld mjölk. Men den är inget vi längre gråter över." - Nej istället skriker vi om rättigheter hit och dit istället.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1948271.svd