Två inlägg om samma sak på en dag, men med lite olika vinkel. I det ena fallet handlade det om studenter och nu om låginkomsttagare. Hyresgästföreningen vill inte att man ska behandla hyresrätter enligt utbud och efterfrågan, nej istället vill man ha en stor andrahansmarknad och svartkontrakt istället. Jag har levt hela mitt liv i Stockholm och känner EN person som fått ett vitt förstahandskontrakt, det tog henne 20 år i kö. Jag känner fler som köpt lägenheter svart istället eftersom det varit en enklare utväg än bostadsrätt. Hyresrätter är ett jättebra komplement till bostadsrätt om man inte tänkt bo på orten mer än kanske ett år eller två eller om man har svårt att få lån. Ofta är det lite billigare att bo i hyresrätt eftersom lånkostnaden för hyresvärden är lägre eftersom risken för låneinstitutet är lägre. Men hur är det idag då? Då är det omöjligt att få tag i en hyresrätt så dessa stackars låginkomsttagare som nu ska bo på Östermalm får ju ändå inte tag i en lägenhet.
Ska vi inte sätta ett pristak på bilar också? Jag vill köra en ny Porsche, men är inte så sugen på att betala. Jag förstår att Barbro vill fortsätta bo i sin billiga hyresrätt, men påstå inte att du är någon riddare för de fattiga medan du gör det.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=825305
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Vad tyvärr båda sidor i diskussionen helt missar är en av rötterna till dagens problem. Många vill bo i innerstaden. Därför blir köerna långa och priserna höga. I förorten är priserna lägre och köerna kortare, eftersom det inte är lika attraktivt att bo där.
Varför drar ingen slutsatsen att en stor del av problemet handlar om att vi inte bygger som folk vill bo? Varför tror politiker på båda sidorna blockgränsen, liksom politiska aktivister ute i stugorna att dagens stadsgränser är någon slags oskriven lag? Det är som att man tror att vi tappade förmågan att bygga städer någon gång i mitten av förra seklet, när förorterna började breda ut sig.
En del av lösningen är naturligtvis att börja styra om nyproduktionen av bostäder så att det byggs just nya levande stadsmiljöer. Det har börjat så smått, men det byggs fortfarande långt mycket mer utströsslade punkthus i skogsbackar två mil från stan, än nya stadsmiljöer i direkt anslutning till den gamla innerstaden, eller i förorternas centrum.
Styr om bostadsproduktionen till stad! Det är det enda sättet som vi kan lösa dessa problem på lång sikt. Genom att bygga mer stad byggs mer av det som folk vill ha, bristen på stad blir mindre, och trycket och prisläget på stadsboende går ner. Och jodå, det finns folk som gillar förorten också. Men vi kan bygga uteslutande stad de närmaste 50 åren och ändå har mer förort än vad som behövs utifrån efterfrågan.
Vilket kanonsvar. Jag var inne på att skriva något liknande, men man har ju en kraftig ovilja att bygga tätare inne i stan. Eller att bygga igen grönområden. Vad som även behövs är en utbyggd tunnelbana t.ex.
Oh ja. Det finns mycket i övrigt att önska för kollektivtrafiken i Stockholm. På 50-60-talet var vi världsledande, men sedan har vi halkat efter. På 60-talet lades spårvagnsnätet ner och visst blev det lite mer tunnelbana men det vara ett bra tag sedan nu den byggdes ut seriöst. Tvärbanan är ju dock ett glädjande undantag. Nu skall den också byggas ut, liksom en spårväg dras i city till just det nya stadsutvecklingsområdet på nordvästra Kungsholmen i Stockholm.
Visst finns det mycket ovilja mot att bygga tätare. Denna ovilja kommer dock nästan uteslutande från närboende. Deras ovilja är delvis förståelig. Vi har under mycket lång tid i Sverige byggt ganska dåligt. En av de få kvaliteter som många av våra förorter har är det gröna. Det är klart att folk blir förbannade när någon kommer och vill bygga på den gröna fläcken utanför fönstret (som ofta ingen använder). Här finns ett stort pedagogiskt arbete och ett stort arbete med medborgarengagemang att jobba med. Ta reda på vad medborgarna saknar (bankomat, matbutik caféer, biograf?), se till att detta kommer med i en förtätning. Förklara pedagogiskt och med bilder hur en omvandling av förortens huvudstråk till en stadsmiljö kan förbättra områdets attraktivitet, trivsel och trygghet. Även överklagandeprocessen måste effektiviseras. Inte så att det inte går att överklaga, men så att vi får bort okynnesöverklagandet. Idag kan man överklaga varje steg i bygg- och planprocessen, det är faktiskt att ta i. Man kan överklaga i åtta(!) instanser, kostnadsfritt. Inte undra på att vi har bostadsbrist och eftersatt infrastruktur... Det räcker dock inte att förtäta små snuttar i förorterna. Stad blir det inte bara av att ha en stadsmässig struktur kring ett huvudstråk, även om det är ett bra steg på vägen. Stad handlar om sammanhang, flöden, samband. Det krävs alltså en ganska stor sammanhängande stadsmassa innan man kan uppnå samma attraktivitet som städernas nuvarande innerstäder. Sådana områden bör identifieras, och bebyggas. Allra helst i direkt anslutning till den befintliga innerstaden för att ytterligare öka kopplingarna.
Ett par saker till :)
I nya stadsutvecklingsområden bör vi bygga högre än tidigare. På så sätt utnyttjar vi marken effektivt. Det är också mycket bättre att ta lite grönområden nära den befintliga staden, än helt nya områden långt från den befintliga staden. Det är inte så att man kan välja att inte ta någon yta alls i anspråk, det är ofrånkomligt när staden växer. Den yta som då är miljöeffektivast att ta i anspråk är den nära den befintliga staden, just eftersom vi då får korta avstånd, kan bygga effektiv kollektivtrafik, och också utnyttja den som redan finns, avstånden blir kortare (mindre utsläpp) och naturligtvis att den miljön redan är störd av mänsklig aktivitet.
Jag borde förstått att du var yimby-förespråkare. Jag ser det som ofrånkomligt. Tyvärr ser många Stockholm som avslutat.
Jovisst är jag Yimbyist. Men också realist :)
Jag menade det som något positivt. Jag försöker också se på det hela realistiskt.
Skicka en kommentar