Så har jag sprungit min andra halvmara, det gick helt okej. Starten gick i hällregn och 12 grader vilket känndes sådär. Jag vet inte om en firmafest dagen innan var den bästa uppladdningen men det fick bli som det blev. Träffade min chef efter 3km och gaggade lite med honom. Vi har båda som mål att slå den andre och i andra hand att komma under 1h50min vilket är ett rimligt men tufft mål, han har sprungit betydligt mer än mig, medans jag har cyklat massor.
Låren tvärdog efter 19km vilket var ganska väntat, flåset höll sig hela vägen men till slut gick det nästan inte att sätta ena foten framför den andra. Men som jag beskrev för en kollega, hur cyklister gör saker och ting "We can go for hours and hours even when it hurts.". Det är då man stänger av smärtan och tvingar sig framåt. I mål känner jag av skavsår under fotsulorna och att jag är helt slut i musklerna. Men jag hade åtminstone inte ont i lederna, vilket jag hade förra året.
Nu är frågan, springer jag nästa år? Jag har ju bestämt mig för att satsa på cykel istället, men löpning är ju ett ganska bra komplement. Springer jag, ska jag nog försöka få med min pappa som sprungit massor i sina dagar och kanske min syster. 21098 m är precis en lagom distans, det är så långt att det är utmanande men inte så långt att det bryter sönder kroppen fullständigt. Men jag kommer nog få lämna WO på KM imorgon, jag kommer inte kunna prestera något vidare. Framförallt inte med blåsor under fötterna. Kom i mål på 1.49 vilket är en inte så dum tid, framförallt eftersom jag kunde sprungit snabbare. Min chef verkar ha brutit efter 15. Elin sprang på 1.53, Johanna 1.57.
Något som däremot är irriterande är att min Polar S625X verkar mäta duktigt fel numera, den har fått sträckan till 23.2km vilket omöjligen kan stämma, jag kanske har tappat en km på att springa i ytterkurvor och liknande men inte två. Positivt är också att jag konsekvent höll 80% av maxpuls och sprang väldigt jämnt. Jag måste helt enkelt hitta en löparbana och kalibrera den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar