Monas velande om vem hon vill regera tillsammans med har återigen sänkt hennes parti, gott. Sverigedemokraterna visar att de nog kommer komma in i riksdagen vid nästa val. Det kan komma att bli intressant, kommer de rösta emot allt eller kommer de etablerade partierna våga debattera och eventuellt samarbeta med Sd i vissa frågor?
Att Mona nu precis lyckas knäppa ur sig att V och Mp visst ska med i båten, svängdörren är olåst igen och nu kan vi springa fram och tillbaka. Jag tror ju personligen inte att det samarbetet kommer bli mindre dysfunktionellt de närmsta två åren. Själv undrar jag vilka poster hon kan tänka sig att ge vänstern och miljöpartiet? Själv vet jag inte ens om jag vill bo i ett land där V sitter i regeringen.
Alliansen då? Än så länge tycker jag att de skött sig ganska bra, man har gjort ungefär det man lovat. Man har sänkt skatterna för oss som arbetar och nu finanskrisen har man inte gått "all-in" i en panikåtgärd. Istället tar man det lungt och försiktigt, att tro att man skulle kunna stoppa en global lågkonjunktur vid Sveriges gränser med hjälp av lite ekonomipolitik ställer alldeles för stor tilltro till våra politiker.
http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_2198523.svd
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_2198905.svd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
"Monaeffekten" är ett bra ord!
Visst är det? Jag tänkte skriva om den förut men någon annan han före. Jag lär använda det fler gånger.
Om alliansen går med på det kan sd agera som andra nationalistiska partier har gjort i Danmark och Italien.
Jag är inte sverigedemokrat, (och jag tror det kan bli rent farligt med en Mona S vid rodret) men jag tycker det är intressant att samtliga partier vägrar föra en dialog med detta parti. Som av delar av folket röstats fram dit de nu är.
Det visar bara på att det jag sagt i många år kanske kan ha nåt uns av sanning; att sverige är en skendemokrati.
I en skendemokrati får du säga det som för tillfället är politiskt korrekt. Allt annat bemöts med antingen kompakt tystnad eller så används etablerade "sanningar" för att argumentera (ofta höggljutt) emot det du sagt.
Ett av de mest tydliga exemplen är om någon kritiserar invandringspolitik, då är denne per definition rasist. Feminismens mer gapiga falanger är andra som också utnyttjar detta till fullo. Det finns hur många exempel som helst.
Skendemokrati, alltså. Ett oerhört svenskt fenomen skapat av ett sedan århundraden kuvat folk som inte vågar säga vad det tycker. Utom i fikarum och på bloggar där man som vanligt knyter handen i fickan och säger "-Det är för jävligt..."
Och gör man nåt drastiskt så urartar det i att bortskämda medelklassungar med vänsterdravel i den flummiga blicken börjar förstöra istället för att agera intelligent.
Blir ett jantesamhälle såhär med tiden alltså?
Skicka en kommentar