En av mina rutiner är att läsa Metro varje morgon, jag läser då alltid först serierna, sen insändare och sedan kolumnen. Varför jag oftast börjar med en tidning bakifrån vet jag inte, men även mina föräldrar gör så, så jag antar att det är nedärvt.
Jag brukar ofta få ett uppumpat blodtryck och lite lagom med ilska när jag läser Göran Greider, men oftast bara en intetkänsla när jag läser de andra rätt menlösa skribenterna. Johan Norberg gillar jag däremot. Framförallt när han skriver precis vad jag själv tänker. Förra veckan var jag i USA och något det står om varje dag är foreclosure. Där bankerna säljer folks överbelånade bostäder. Det står mycket om hur bankerna lurade in folk i helt vansinniga lånekonstruktioner. Det enda jag känner när jag läser och ser sådant är "tänker ni inte själva?" hur kan man köpa en bostad på spekulation om husprisernas utveckling? Som med all spekulation finns det en risk att det går fel, nu gjorde det precis det, nu förlorade ni. Nu förlorar ni mer än ni ville, var det värt det? Själv har jag en enkel regel, jag spelar aldrig med mer pengar än jag har råd att förlora. Hur smart är det att använda hela sin ekonomi som hävstång för att köpa en lägenhet? I USA kan man åtminstone genomföra en konkurs, i Sverige är det betydligt svårare.
http://www.metro.se/2009/09/30/9524/staten-driver-oss-in-i-ny-bostadsbubb/
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar